Igår hade jag en vänlig diskussion om fördelar o nackdelar med olika träningssätt med en som har tränat och tränar på flera olika sätt.
Jag tycker det är jätteintressant att höra andas synsätt och gillar när folk kan berätta för mig vad som är negativt med min träningsmetod! Om jag inte vet det, hur kan jag då hjälpa folk att överkomma detta? Detta är lite det vi kom fram till och resten jag som spinner vidare. Jag vill ju förstå! Jag vill verkligen det, jag tycker det är skitintressant!
Så här är fördelarna med korrigering och nackdelarna med IMMI (klickerträning). För att sätta en annan spinn på det liksom!
Fördelar med korrigering: Det går snabbt! för folk som inte har tålamod så får dom ett omedelbart lydnadsresultat. Dom får se vad som ser ut som framsteg omedelbart och får en känsla av kontroll.
hundföraren känner sig trygg med sin kontroll.
Nackdelar med IMMI: Det tar tid! Har man aldrig jobbat med klicker innan så tar det tid att få in rätt tänk, att lära sig se dom där små sakerna som man ska belöna för att få hunden att jobba vidare. Det tar tid att lära sig tajmingen, att lära sig synsättet och tills man har fått in det, så kommer hunden bara att sitta där o titta på en. Det är lätt att tappa modet då och att inte lita på att man kan hantera sin hund. Det är en belöningsmetod så man måste hitta en lön som är värd att jobba för, annars kanske inte hunden bryr sig. Speciellt i början. Efterhand jobbar hunden för väldigt små o enkla belöningar eftersom den tycker att själva arbetet i sig är så kul.
Klicker passar alla hundar, men inte alla förare (som en klok instruktör på Bonizas en gång sa!)
mm jag kan förstå detta! absolut kan jag det.
MEN (förslåt jag måste vända det igen)
som jag sagt innan, en metod som BARA ger lydnad och som inte går att lära in något annat med, är en otillräcklig metod.
Och är det verkligen värt det? är det värt att känna kontrollen, att tillfredsställa sitt ego sitt tålamod om det åsamkar hunden smärta och obehag? Det håller ju inte ens i längden! Tycker alla jag vet som kör korrigering klagar på att det är ett måste på deras hund.. den funkar inte annars! Den drar o gör utfall o är rädd för allting (väldigt gemensamt för korrigeringshundar, rädsla för allting och nervositet) Jag hör aldrig det om någon med klicker.. Har du väl lärt en hund något med en klicker så sitter det liksom kvar och hunden blir väldigt trygg.
Vi har haft en hund som först blivit tränad med korrigering. Den hunden var så förstörd, så stressad, så rädd, så stirrig. Nu, efter klickerträning med vår hjälp så kan den springa löst o leka med andra hundar även om dom blir arga. Den kommer direkt på inkallning och den gör det men glädje. Den är stolt, trygg, älskar att jobba och den är inte längre rädd för nånting!
Tålamodet då.. ok här måste jag liksom klargöra. Det är inte en fråga om att det tar lång tid att träna en hund med klicker, det är en fråga om att det tar lång tid att lära en hundförare använda sin klicker rätt! En del (jag var själv sån här) tar det till sig direkt, en del har svårare för det!
MEN det tar liksom inte flera år. Jag ser ju många som kommer till valpkurs (som är 8 träningar) och inte alls förstår hur de ska använda klickern i början. Hunden tapar totalt intresse o ägarna skyller såklart på att hunden inte vill, hunden inte kan, hunden inte fattar samtidigt som vi instruktörer står o ser på hur hunden kämpar för att få sitt klick, men matte/husse missar försöken, för dom har inte lärt sig se!
Men den där 8e gången. Den där sista gången.. Då har dom fatta o hunden jobbar som bara den. Ägarna säger (det här hör jag OFTA på många kurser) " ja men ibland kan den, när den själv vill" och förstår inte att hunden kan för att ägaren är på rätt mentala plats den dagen och är fokuserad.
Ju mer störningar ju bättre brukar det gå att få in tänket faktiskt :o)
När man väl har fått in det här tänket och lärt sig använda klickern.. Då tar det inte lång tid längre. Klart vissa övningar går segare, för att vissa hundar tycker att olika saker är svårare eller jobbigare.
Tex vet jag en otroligt duktig Shappevalp som är en total stjärna, på allt utom ligg.. Han vill inte. Allt annat fattar han direkt och jag kan lova att han kan mer än alla jämnåriga korrigeringshundar. Mycket mer!
Men jag förstår. Det är mycket en fråga om tålamod. Och rädsla tror jag, folk fattar inte vad det är för hund de har skaffat. Jag är ytterst tacksam varje gång någon förstår och tänker om. Personen jag diskuterade med har gjort just så men försöker ta det bästa av båda världar. Tänkt om..
Sen tror jag såklart att instruktören man väljer har en otroligt påverkan här. För mig var det så enkelt att ta till mig, dels för att jag var intresserad men dels för att Monica och jag tänker mycket likadant så när hon förklarade för mig så var det så lätt att ta till mig. Det var ju som om jag hade valt orden åt henne!
Men jag tackar dig som jag pratade med igår (du vet själv vem du är). Du hjälpte mig att se nackdelar med min älskade IMMI träning och det tror jag är viktigt och ännu mer för att du hjälpte mig att förstå varför folk väljer korrigering. Detta kommer att göra mig till en bättre instruktör då jag nu kan fånga upp folk som tänker just så!
Och alla ni som tycker illa om mig. Vet ni vad.. förr brydde jag mig om sånt. Förut hade jag tyckt det var jobbigt att folk inte tyckte om mig.Men jag har lärt mig, via shaping, att tycka att det är postivt!
Jag vill inte vara älskad av alla! Jag vill göra intryck! o det gör jag
0 kommentarer:
Skicka en kommentar