positivt och negativt

ojdå! jag hade nog inte riktigt räknat med varken den respons eller den ökning på läsare som mitt förra inlägg gav. Jag bara skrev ner tankar jag haft länge.
Kul!
Men med den här enorma ökningen på läsare känner jag ju pressen att vara intressant! ;o)Och så bra kommer jag nog inte att skriva på ett tag igen då jag oftast skriver om vad jag och min dotter och hund har hittat på..

Men jag tänkte skriva mina tankar om ett ämne idag som är lika viktigt inom hundträning (och barnuppfostran) som inlärningsprincipen. Framförallt är det viktigt i realtionen till våra djur, barn, vänner och alla egentligen. Detta är något vi försöker förmedla till alla kursare (och varann). Det är en viktig del i träningen! Klickertärning funkar inte utan detta, så ni som har "misslyckats" med klickerträning. Här har ni sannolikt felet!

Positivt och negativt.

Det ligger i människans natur att se felen. Det är så vi strävar efter att bli bättre. Men vi har blivit FÖR bra på att se felen och att ställa krav på både oss själva och alla runt oss, så vi missar att se det som är bra!

Ett exempel tagit ur mitt eget liv!
Min dotter är född med kraftig reflux och kräkte 20-40 gånger om dagen de första månaderna i sitt liv. Idag äter hon endast fast föda och kräker ibland inte alls. Vissa dagar är hon lite extra kräkig och kräker kanske 5-6 gånger.
Det har höjts en del ögonbryn när jag försöker förklara att dessa dagar gör mig glad. För det vanliga vore att se att hon kräker fortfarande.. oooh vad jobbigt ska det aldrig bli bra? Har vi inte torkat kräk så det räcker? Har inte hon haft det jobbigt nog?

Jag väljer att tänka såhär. En kräkdag för några månader sen innebar att hon kräkte ca 40 ggr. Att jag fick tvätta alla hennes och mina kläder och att vi ändå inte hade något att ta på oss. Det innebar att alla handdukar, badlakan och en hel rulle hushållspapper gick och ändå fick vi moppa golvet och tvätta fläckar överallt, För det var inga små spyor. Ibland slutade såna dagar på akuten för att hon var apatisk och vi var rädda att hon fick vätskebrist.
Så när hon har en kräkig dag idag tänker jag "vilken tur att hon fick hjälp som funkade så att det bara blir såhär lite idag! Hade hon inte fått det hade hon kräkt 40 gånger idag". För mig blir det en påminnelse och jag blir tacksam. Jag väljer att se det positiva.

När vi tränar våra hundar så är ett stort fel att vi ställer för stora krav! Varför ställer vi för stora krav? För att v i ser det hunden INTE kan. Vi ser det negativa när hunden aldeles säkert har gjort helt fantastiska saker, som vi glömmer bort eller tog för givet att den skulle kunna. När vi ställer för stora krav så tröttnar hunden. Den känner att husse/matte skäms och är missnöjd, den får ingen belöning eller förstärkning. Den tappar fokus, intresse och motivation och negativt leder till negativt! Ägaren blir tillslut irriterad på sin hund och förstår inte att det är ägarens fel!

Tänk själv att du har fått i uppgift att stå modell i ett reklamblad för ditt företag. Du trivs inte alls framför kameran och känner dig obekväm. Du vet inte hur du ska göra, stå. Du känner att ditt leende blir stelt och att du höjer axlarna. Fotografen försöker instruera dig men det blir så mycket tips och så lite beröm, för att du faktiskt trotsat dig själv och ställt upp, att du känner att du ändå bara gör fel. Du hör tipsen som kritik och klarar inte att ta dem till dig.
I slutet av dagen känner du dig mer bekväm. Du är avslappnad och kan le naturligt. För dig ett JÄTTESTORT steg och du har lärt dig att koppla av mer i en obekväm miljö.
Företaget tycker att dina bilder är för stela och väljer att inte använda dem. För du har inte klarat av vad fotografen var ute efter. Men för dig själv har du gjort något stort. Du har gjort framsteg med dig själv.

Om då ingen ser detta och påtalar det utan bara klagar över din prestation, så minns du det som ett misslyckande och nästa gång någon vill ta foto på dig så ser du missnöjd ut. Antagligen flyr du ännu mer än du tidigare gjort, då ditt bästa inte dög tidigare.

MEN om någon påpekar att, även om inte bilderna blev vad man var ute efter så var du ju jätteduktig bara som ställde upp! Och som kunde slappna av. Då blir du stärkt och ställer dig kanske frivilligt i bildfokus nästa gång.

Om du åker till en främmande miljö för att träna FOT med din hund. I den nya miljön finns barn som spelar fotboll. Din hund älskar fotbollar och vill bara få vara med.
Du börjar träna och din hund är helt ofokuserad och tittar bara på fotbollen. Den drar i kopplet och hoppar och skäller. Här har du ett val
1. du blir förbannad på hunden. Rycker och sliter och säger till den att skärpa sig
2. Du sänker kraven och nöjer dig med att träna kontakt.

Om du väljer nr 1.
Din hund funkar stundvis men börjar sen hoppa och slita igen. du blir argare och argare och din hund blir antingen mer och mer stressad eller mer och mer kuvad. Oavsett vilket så går inte din hund perfekt fot. I slutet av passet är du svettig, hunden är helt slut. ni är ovänner och hunden gör nu utfall mot fotbollen.

Om du väljer nr 2.
Ni får jobba ett tag. Hunden kanske tittar snabbt på dig men tar inte emot godiset och är svår att få kontakt med. Ni kämpar och kämpar och får lite sporadisk kontakt då och då. Det går bättre och bättre men bollen flyger förbi er och ni tappar igen. Men denna gången går hunden att få kontakt med lättare.

Nu har du 2 val igen. baserat på att du valde att sänka kraven.
1. Du åker hem besviken för att ni inte kunde gå FOT. du är irriterad på din hund, på barnen som retade dig med sin bara närvaro. Hunden känner detta men vet inte vad den gjort för fel.
2. du lägger fokus på att du trots allt fick kontakt med detta jättestörningsmoment. Att ni gjorde framsteg som ni kommer att få igen nästa gång ni tränar och någon spelar fotboll. Du ler och tänker att det var ju riktigt bra att ni fick träna med just det störningsmomentet och klappar om din hund extra och berömmer den för att den i slutet var lättare att få kontakt med. För att den gjorde framsteg. Din hund är glad och stolt och du är glad och stolt.


Min hund har haft perioder när jag har tyckt att hon tappat allt. Att hon inte kan nånting längre och inte går att träna med. När jag har varit på väg att åka hem och bara strunta i det. När jag varit gråtfärdig och sååååå besviken.
På en sån kurs hade hon 3 såna träningar på rad. Den tredje gången sa jag när jag märkte att hon var sån "vi får se om det är lönt. hon kan ingenting just nu" och jag funderade på om jag inte skulle lägga ner tränandet ett tag.
Men Instruktören sa till mig att vänta och se. Så jag gjorde det och hon började peka ut det positiva för mig. Av 5 inkallningar kom min hund på 1. Jag suckade men fick höra att nu går de ju framåt. Det släpper nog snart!
Nästa övning skulle hundarna sitta kvar. Tusse satt kvar en stund men sen gick hon iväg på egen promenad. Jag suckade men fick påtalat att nu började det ju släppa för hon satt ju kvar ganska länge. Sänk kraven! Snart skulle jag se att hon var sig själv igen.

Jag minns den träningen som det tillfället när Tusse blev en ny hund. Det var då hon lärde sig att inte vara rädd för andra hundar. Att kommunicera utan att göra utfall. Att kunna leka med andra hundar och inte bara jaga dem till världens ände.
När vi gick därifrån hade Tusse inte gjort mycket av det hon skulle MEN jag hade fått hjälp att ställa om mitt tankesätt och jag var SÅÅÅ stolt över vad Tusse hade åstadkommit istället. Inte lydnad, inte trix. Hon hade åstadkommit saker med sitt hundspråk, sitt sjävförtoende. Efter detta har hon varit som en annan hund. Hon gör ALDRIG utfall längre, hon vill leka och hon är så stolt och fungerar så fantastiskt bra där hon tidigare skulle varit rädd.

Träningen efter var Tusse inte bara en stjärna (fast ingen annan hund orkade koncentrera sig i värmen som var den dagen) som lekte med de andra hundarna och hon var sååå glad och arbetsvillig.

Tusse behövde jobba på något jag inte såg och medan hon gjorde det(tyvärr utan min hjälp) så gnällde jag över att hon inte kunde buga på kommando..
När jag väl fattade och hjälpte henne så gick det riktigt snabbt och jag fick en helt ny hund som jag fortfarande förbluffas över.

Vi pratar mycket om det här på kurserna. Att se det hunden kan istället för det den inte kan. Ändå får man höra sånt som "min hund kan bara en massa skit" eller "jahaa.. men min hund kan ju inget..."

Så kursarna för göra listor. På ena sidan ska det stå var hunden kan/är bra på.
På andra sidan ska det stå vad hunden behöver träna på.
Min lista med Tusse hade 45 saker hon kan och 7 saker vi behöver jobba på. Och dom 7 är saker som JAG behöver jobba på med henne egentligen.. Som att inte hoppa.
Och då sammanfattade jag trix och lydnad till 2 punkter.

På den listan finns punkter som
* Tusse kan varna när någon kommer
* Tusse kan få mig att må bra
* Tusse kan kommunicera på ett bra sätt med andra hundar
* Tusse kan utmana mig
och sen då 41 saker till (sen tog pappret slut och jag tyckte att det fick räcka)

Jag uppmanar därför alla mina läsare att göra såna listor.
Du får inte skriva något negativt förrän du har skrivit 10 positiva! Och begränsa inte det till hundarna. Varför inte skriva om dig själv? och allt annat du kan irritera dig på ibland.


Jag har fått göra en annan sak också. Men det är flera år sen men hjälpte mig att ta till mig tänket. Jag fick göra en annan lista.. (listor är bra :o))
Här ska man göra 3 punkter varje kväll.
Vad har varit bra idag??
Och inte simpla saker som "vi vann på triss" för det är för självklart!
Jag träffade en gång en kvinna som var expert på det här. Hennes bil brakade ihop på parkeringen till vårt gatukök och hon kommer med ett leende mot mig och säger "vilken tur att den pajade just mitt emot en verkstad! sån tur får man ju bara inte ha!"

Jag gör en här för igår!
1. Vilken tur att jag var så himla tidig till hundskolan igår, nu fick vi ju prova viltspår också!
2. Vad bra att Tusse avlutade kursen med att inte hitta några kantareller, då fick jag en chans att påtala hur viktigt det är med vila, som hon inte fått tillräckligt mellan gångerna där. Att det var MITT fel och inte hundens.
3. Vad härligt att Cassandra vaknade när jag kom hem från kurs och skulle gå och lägga mig. Nu fick jag ju avsluta dagen med en mysstund med henne!


Gör detta tills du märker att det går av sig själv. Överför det till din hundträning och jag vågar lova att du ser snabba och häftiga resultat!

Jag behöver jobba på att göra detta med mig själv. För jag har inga problem att göra det med Cassandra och Tusse och andra runt mig. Men jag är riktigt dålig på att göra det med mig själv :o)

Gör som jag, Gör ett val!