På kurs :o)

Idag började kursen som tusse och jag har längtat såååå länge efter. Vi började på rallylydnad!!
Tusse och jag har tränat liiiite rallylydnad innan men vi har inte gått någon hel kurs.

Jag kände mig så ivrig och glad när vi åkte dit. Tusse var lite skeptisk ibörjan mot de andra hundarna men när hon förstått att vi var där bara för att jobba och inte för att ligga så mycket fastbunden och titta på, så blev hon mycket glad.

I rallylydnad så ska hunden ha koppel på i första klass oc tusse är ju så van vid att bli tränad lös.. I koppel är man ju fri! Men nu måste vi tänka om där! Dessutom går Tusse ALLTID i sele och om vi ska tävla så måste hon ha halsband!!!
SÅ nu måste såklart nytt halsband införskaffas och ett matchande koppel.. så får det bli arbetstecken för rallylydnad och tävlingslydnad! Det lutar ju bara överdrivet mycket åt rosa hurrta såklart :o) förutom då att jag skulle vilja ha ett 120 koppel istället 180 så jag inte trasslar in mig i det nu när jag inte är van vid att träna med koppel i handen.. får se hur jag löser det.. kopplet jag vill ha är ju 180 eftersom det är standardlängd.. hmm...



Vi tränade på avståndsbelöning, kontakt, hälsa, vi tränade på några av skyltarna, fotgång.
Tusse ville först inte hälsa på någon hund men sen gick hon med på det och jag blev massa stolt :o)

Tusse var såklart en STJÄRNA på avståndsbelöning och kontakt men gå fot sa hon att det gör man inte i koppel!! Vi får ta träningen på nybörjarnivå där helt enkelt. Små steg ger stora framsteg!! Mitt nya motto!!

Vänstersvängar är definitivt tusses starkaste sida! Oj vad fint hon klarar dem! svängar överlag är hon grym på men bäst på vänster. vi ska nu träna att gå rakt, fot i koppel! Med halsband dessutom.. Tusse tycker INTE om halsband så vi måste ha ett riktigt skönt och lära henne att man går fot i halsband och är fri i sele.



Efteråt så stannade vi kvar och tittade på lite på kursen efter. Tusse blev arg på 2 vovvar men det var 2 vovvar hon känner och som är uppfostrade med vänliga metoder, vilket innefattar att de lärt sig hundspråk så de respekterade när Tusse sa ifrån och jag belönade Tusse. Det var nog nyttigt för hennes självförtroende att känna att det går bra att säga ifrån och att man får respekt.

Det har nämligen blivit väldigt tydligt för mig att det är bara de hundarn som är korrigeringstränade och lever med ett stryp runt halsen, som inte förstår hundspråk och som inte respekterar en liten hunds morrande. Det är även de hundar som är snabbast med att svara på ett morrande genom att bita, även om det var den hunden som borde akta sig.


Strypkoppel skapar farliga hundar som inte kan läsa hundspråk!! Visst, Tusse säger ifrån men hon säger ifrån när hundar tränger henne, hon går inte fram till dem. Och Tusse säger ifrån genom att morra/hugga i luften (tack vare alla lösa strypkoppel hundar som inte kan hundspråk och korkade ägare som inte tar bort sina hundar när Tusse morrar, så morrar ju inte Tusse längre. Hon biter direkt. Tack för den idioter!!)

Men nu såg Tusse att det funkar att säga ifrån och vi fick en ny grund att jobba ifrån. Det var bra! Vi steg till en ny platå och Tusse slappnade helt klart av mer bland de andra hundarna sen :o) framsteg framsteg.
Jag kunde tom lämna tusse lös på sin filt och gå o hålla i en annan hund (det bara blev så) och Tusse låg och vilade och var helt avslappnad :o) STORT framsteg.

Jag ville så gärna be folk komma och hälsa med sina hundar men jag åkte hem istället. Det gäller att sluta när man är på topp annars sabbar man det!! åter igen, små steg ger stora framsteg!!


Så ikväll är jag glad.