jag tycker om hundar

jag tycker om hundar
jag tycker om att träna hundar
Framförallt tycker jag om att klickerträna hundar.

Jag tror på att vara snäll mot sin hund. Att inte göra den illa. Jag tror att det gör ont i hunden när man rycker och sliter i den. Att den mår dåligt av skrik, slag och hårda tag.


Jag försöker förklara för folk som tvekar, att dom kan välja annat. Att dom kan välja att lära hunden precis vad som helst med den bevisat med effektiva metoden. klickerträning.

Jag tycker att det är viktigt att man är snäll mot djur.

Så därför är det många som hatar mig. Eller iallafall irriterar sig, stör sig tycker illa om mig.

Det gör mig lessen för jag förstår inte vad jag gör för fel. Jag försöker inte pracka det på alla jag träffar, jag försöker inte omvända folk jag pratar med. min blogg får sköta den biten.
Jag förklarar gärna hur min metod går till, varför jag tycker om den.

Dom mer aggresiva bitarna lämnar jag här. Jag är inte ute efter att bråka med någon, eller att trycka ner någon.

Så varför tycker ni så illa om mig. Vad är det som är så hemskt med att jag inte vill göra saker som gör ont på min hund?


Ibland (ofta) funderar jag på att lägga ner. Stänga bloggen, sluta hålla kurser, vägra prata hund med folk. Bara vara jag och tusse. Hemligt klickertränande. För jag blir så lessen på alla som ska reta sig på att jag inte vill slå på min hund.
På att jag vill se henne som en hund, och träna henne med hundars sätt att resonera och reagera.
Att folk stör sig på att jag inte vill se hundar som människor som ska förstå samband mellan beteende och varför matte/husse står o skriker och slår på hunden.


Vad är det som är så fel med det?

Här på bloggen älskar jag alla arga kommentarer. här roar det mig för detta är platsen för det.
Detta är här jag provocerar och får ut den biten. Jag vill inte göra det IRL.
Ja jag förstår att folk inte kan ogilla mig här o sen gilla mig irl, men är det verkligen så många som läser denna bloggen?


Vet ni vad. Jag tycker inte om när Cassandra gråter sig till sömns, Jag tycker inte om när hennes blöja är full av kiss och hennes kläder är jättesmutsiga. Jag tycker inte om när hon har ont, när hon blir lessen eller rädd.

Jag tycker inte om när någon skrämmer henne eller utsätter henne för fara. Och skulle någon slå på henne så skulle jag jävlar inte se nån gränser.

Så måste alla mammor hata mig nu? för att jag inte tror på våld och på hårdhet?

Min dotter får inte göra vad hon vill. hon får inte allt hon pekar på och att gnälla leder inte till något.
Har vi sagt att det är natt så är det det, såvida hon inte mår dåligt eller hennes rum är en smärre bastu osv.
Även om jag hatar att hon blir lessen så inser jag att hon måste få vara arg.
Min dotter kan inte rata all mat och få något nytt tills hon är nöjd. Hon får det som bjuds, ibland får hon något annat om vi vet att det inte är mat för henne alls (inte allt vi äter är lämpligt för henne) men annars får hon faktiskt vara lite hungrig.

Min dotter får inte springa naken hela dagarna varje dag, även om hon gärna vill det. Hon får heller inte knipa tusse eller slänga mina glasögon i golvet. Hon får inte skrika, inte hälla vatten på golvet.

Men vet ni vad, även om hon gör ALLA dom sakerna, så skulle jag aldrig slå henne. ALDRIG.

Så varför ska jag rycka min hund i halsbandet för att hon blir rädd för en annan hund?

Varför tycker ni illa om mig för att jag inte vill det?