kontakt och avslappning

Ikväll hade jag kurs som jag bara måste skriva om.
Kontakt och avslappning i 2 omgångar dessutom.

I den första gruppen är där en hund som blir tokstressad av både människor och hundar. Han blir nervös och gör utfall. Han gjorde utfall mot mig också, men jag satte mig på sidan och undvek att titta på honom. Det gick över. Nästa gång jag kom förbi honom fick han godis, o nästa gång o nästa gång. Sen slutade han göra utfall och blev bara glad när han såg mig. Matte tittade storögd på och jag kände "I'm back in the game!" All min stress och nervositet som jag känt sen Tusses incident var bortblåst.

Hunden gjorde stora framsteg direkt. Han skällde inte mer, han kunde titta på de andra hundarna utan att bli helstirrig. Matte och hennes medföljande far tror jag det var, var mycket nöjda och förbluffade och jag klämde ur mig något så löjligt klämcheckt som "man ska adlvir tvivla på mjukostens magiska kraft" som att mina övningar hade absolut inget med det hela att göra och som att deras öppenhet och vilja att prova allt jag sa inte alls var den verkligen nycklen.

En hund har jag jobbat med innan. Han blir så attans glad så han stressar upp sig och ska leka men bits o bits o bits. Vi har kommit en bra bit, DOM har kommit en bra bit. Det var så roligt att se hur det går bättre och bättre.

En vovve uppförde sig mycket bättre idag än han brukar göra men matte har koll på läget. En annan vovve vet jag egentligen inte så mycket om men vi fick den att söka kontakt en hel del mer iallafall så det var också jättebra.


På nästa omgång var där en stor lufs. En blandning som har fått ett jätteförvirrat uttryck. Han låg på sin filt och tittade och såg underbart förvirrad ut och jag kunde inte låta bli att fråga vad deras mål med kursen var för stirrig verkade han minsann inte. Men det var visst en engångsgrej :o) Vi får se om jag får se hans andra sida för idag fick jag bara sen en hund som höll sig lugn och såg till så att matte gjorde detsamma.

En hund var lite skällig och ägaren hade fått höra att hennes hund var aggresiv. Jag såg en hund som var frustrerad, som inte visste hur han skulle göra och som helst av allt bara ville ha en uppgift och gärna få hälsa lite också. När han fick en uppgift blev han tyst och lugn och matte blev lättat när jag inte kunde se ett enda teckan på aggression. Han skällde.. men inte arg. Han bara skällde frustrerat!

Så den sista lilla vovven som är väldigt lik sin matte i temperament. Han blir stressad och matte lika så, så flyr dom ihop.

Han fick en bur att fly in i när det var som svårast för honom. Det funkade utmärkt och när han var redo kom han själv ut och sen hörde jag inte fler ljud från honom. Han ville baaara titta på matte och struntade i allt annat. Matte kunde ju inte gå ifrån sin hund i buren så hon fick möta sin egen demon och sitta kvar.

Jätteframsteg.

Nä just det. En vovve till!
En hund som alltid stirrar upp sig i grupper. Ägaren förväntade sig konstant skällande men efter en stund hade vi hittat den perfekta övningen för hennes hund och han slutade skälla. Han ville också rusa fram och hälsa så det fick han inte. Jag stod precis så han inte kom fram och ignorerade honom. Sista gången jag gick fram så bacakde han lite, tittade på matte och satte sig sen ner och DÅ fick han hälsa. Han förstod direkt att det är SÅ man ska göra. Han provade några gånger när jag stod där och jodå, kopplar man av får man kel!

Matte var förvånad över att få se sån förändring på bara en gång.

Jag var lycklig. Det måste ju ändå vara det bästa med att vara instruktör. Att få se hur stolta ägarna är när deras hundar gör framsteg och veta att jag gav dem redskapen.

NICE!