Tusse!

måndag 7 juli 2014

Trygghet

Vädret idag är lite intressant. Morgonen började väldigt varm men det kom aldrig någon sol och eftermiddagen har sen bjudit på flera åskskurar och rejält med regn i omgångar.

Tusse var aldrig rädd för åska eller fyrverkerier eller något sånt som valp. Hon struntade fullkomligt i allt sånt.

Men så en gång var ett riktigt oväder på intågande. Vi kunde se det från vår dåvarande balkong på långt håll. Det vara aldeles rosa och vi såg blixtarna i det och kontrasterna var sådär härligt starka som dom blir när solen försöker lysa genom tjocka mörka moln. Oh vad snyggt och häftigt vi tyckte det var. Så där stod vi på balkongen och sträckte oss över räcket för att se ovädret som kom från fel sida huset.

Har la vi en grund. Vi gjorde väldigt tydligt för tusse att det var något speciellt med det där ovädret. Hon tolkade inte det som att det var häftigt utan som att vi plötsligt var alerta helt enkelt! När Åskan dundrade hade vi en väldigt nervös hund. Ovädret höll på in på natten och ett tag försvann strömmen. Då gick vill till mina föräldrar en våning under för att tusse var väldigt nervös och deras hund inte brydde sig. Men Tusse var så stressad så hon gjorde utfall mot den andra hunden.

Nyårsafton samma år satt vi inne, ointresserade som vi är av smällandet. Men vi tittade ut genom fönstret då och då. jag såg i ögonvrån hur tusse gick från obekymrad när vi inte tittade ut men lite väl vaksam så fort vi tittade ut. Vi gav henne ett tuggben så släppte hon vaksamheten och fokuserade på det goda.

Jag tycker det är ganska facinerande att stå och titta på häftiga ösregn och dundrande åskväder. när stormen nästan fäller träden. Men varje gång jag gör det sår jag ett frö av oro hos min hund som är väldigt väldigt noga med att läsa av mig. Det är inte samma sak med resten av familjen även om hon påverkas av dem också men jag har en otroligt signalkänslig hund som framförallt håller koll på mattes signaler.

Så nu måste jag vara noga. Om det regnar, åskar osv så ska jag sätta mig ner. koppla av och bara vara. absolut inte gå rundor även om jag höll på att städa eftersom tusse bara reagerar att jag springer rundor, inte varför.

Om jag är stilla så kryper tusse nära. Så nära hon kan. helst vill hon vara i knät men ligga tätt intill funkar också. Och sen somnar hon. Åskar det kraftigt eller jag uppmärksammar henne för mycket med kliande så blir hon stressad och flämtar. Om jag får för mig att gå och sätta mig någon annanstans och inte bara låter henne följa med utan faktiskt kallar på henne, så blir hon stressad. Små saker som signalerar att ja, du behöver trygghet för det är nog lite farligt.

Men om hon får vara där. tätt intill och jag sitter stilla, inte tittar för mycket på fönstret, jag slappnar av allt vad jag kan, då somnar hon och sover genom det hela.

Trygghet för tusse är jag. det finns vad jag vet bara en person till som kan läsa tusse så snabbt och se vad hon behöver och det är Cicci och därför är tusse väldigt trygg med henne också. Sen finns det många människor som tusse fullkomligt älskar och gärna söker sig till men om hon blir stressad så är det jag (och cicci) som ser det där första tecknet och vet hur vi ska agera för att ta bort stressen istället för att förstärka eller ignorera den. En gång behövde jag gå iväg och ordna en sak när vi var flera stycken i en inomhuslokal med många hundar. Jag lämnade tusse med Cicci. Tusse blev trängd. Cicci såg det på henne och gick helt enkelt ut. stressen släppte.

Iallafall. Tusse litar blint på mig. Om hon blir rädd för något (utom hästar, det är hennes undantag och det är mitt fel) så söker hon sig TILL mig (hästar springer hon bort från helt enkelt för jag har lärt henne det när hon var valp och jag hade häst. Jag ville att hon sökte sig från hästarna eftersom hon är så liten så om en häst är nära mig så kommer hon aldrig att springa TILL mig för då måste hon springa mot hästen. så det är undantaget)

Hon vill vara nära, hon tar kontakt, hon ber om stöd och hjälp.

Ibland funderar jag på hur detta funkar inom andra läror. Jag tillhör ju klickerläran som bekant. Där får händer aldrig tillföra obehag såvda det inte är medicinskt såklart. men vi bestraffar inte med händer. Vi kan behöva ta tag i vår hund och ibland kan vi råka göra hunden illa. I mitt fall har detta skett då tusse blev attackerad av en annan hund och jag fick kasta tusse över ett staket för att undsätta henne.
 Det har också hänt att jag tagit tag i henne för att få henne att förstå att nu är det nog. absolut. men det får inte göra ont. det får inte vara obehagligt och det ska upphöra så fort jag får respons.

Är det därför hon söker fysisk kontakt för trygghet? hade hon gjort det om jag körde alfarullningar och om jag drog henne i örat eller sparkade henne i ljumsken när hon gjorde fel? Hade hon fortfarande sökt sig till mig?

Jag säger inte att hon inte hade det för jag vet inte hur det funkar. Om man väljer att träna med metoder där fysiska straff ingår, ingår det då också att stötta sin hund om den blir trygg eller anses det vara trams? eller dominans rent av?

Vad gör man om det åskar och hunden blir rädd?? och vad gör hunden?

Jag känner verkligen att det här är saker jag inte vet men som jag är nyfiken på, för att jag ju måste veta allt om saker för sån är jag som person haha.

Nä men lite av min nyfikenhet är för att jag undrar om detta är en typsik hund grej eller om det beror på metoder. Jag tycker nämligen det är facinerande hur vi kan få djur att lite så fullständigt på oss. Det är ju så extremt onaturligt beteende.


Någon som läser som vet?
Om du använder fysiska straff i din tränings och fostransmetod med din hund och hunden blir rädd för åska. hur agerar du? hur agerar hunden?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar